MAJSTÅNG OCH MIDSOMMAR I HÖRYDA

I Lunds universitets folklivsarkiv finns en liten uppteckning som beskriver majstång och midsommarfirande i Höryda under 1870-talet. Beskrivningen är lämnad av Viktor Svensson i Bostorp på 1920-talet. Viktor uppges vara barnfödd i Höryda. Troligen är det Sven Hörling son Viktor född 1871 som berättar minnen från sin barndom. Gungbacken som han berättar om fanns där grustaget nu ligger.
När det gäller vilka blommor som användes i majstången och midsommarbuketter, förefaller det som om Victor lämnat de folkliga namnen på växterna och att upptecknaren senare har lagt till de latinska namnen. Ett frågetecken uppstår kring ett gräs där handstilen är svår att tyda. Jag tolkar det som dale(r)gräs ett folkligt namn för darrgräs medan upptecknaren tolkar det som döregräs som i så fall skulle betyda penningört. En växt man inte brukar använda i midsommarkransar.

”I Höryda restes på 1870-talet en majstång av ovanstående utseende. Dubbelt kors med kransar och korsarmar. Girlander nedhängande från toppen och fästa å korsens armar. Klädsel som föregående”… Troligen refererar detta till beskrivningen av stången i Tving d v s klädsel i grönt med blomsterkransar. Till dessa kransar användes pion, midsommarblomster (arnica montana =slåttergubbe), blåklint, prästkrage, kattost (malva) och ?gräs(thlasopi arvense= penningört).

”Utom majstång förekom här vid midsommar gungor. Därav namnet ”Höryda gungbacke”. Gungan som användes var försedd med fyra sittplatser och gick runt som en garnharpa. I år har mig veterligt ingen majstång rests å detta ställe eller annanstans i byn. Förr förekom det varje år och var detta en av de större midsommarfesterna.”

Viktor Svensson berättar vidare om midsommar.
”Midsommarnatten skulle man plocka en bukett med nio olika slags örter som blommade, Vilka örter som helst kunde användas. Dock måste det finnas några blomster av johannesörten (arnika montana=slåttergubbe) Man skulle sedan lägga sig ute i det fria under en videbuske (möjligen var det hassel) med örterna under huvudet. Vid midnattstid fick man då i drömmen se sin tillkommande.”