BYN I ÄLDRE TIDER
STENÅLDERN
De första människorna som kom till våra trakter, sedan inlandsisen
smält bort, var små grupper av jägare och samlare som rörde
sig över stora områden för att söka föda. Landskapet
var helt olikt dagens. För ca 12 000 år sedan låg platsen
vi idag kallar Höryda vid stranden av Baltiska Issjön. Kanske
passerade någon grupp förbi, måhända slog de sig också
läger. Inga arkeologiska undersökningar har gjorts och vi vet
därför inte säkert. De första bevis vi hittar på
att stenåldersmänniskor funnits på platsen är de redskapsfynd
som gjorts vid plöjning och andra markarbeten. Det rör sig om
enkla stenyxor och flinspån som är mellan 4000 och 6000 år
gamla. De härstammar från perioden vi brukar kalla bondestenåldern.
Den tid då människorna blev bofasta och började bruka jorden.
BRONSÅLDER – JÄRNÅLDER
Bondestenåldern övergick för knappt 4000 år sedan i
bronsålder. De förhistoriska gravarna runt byn berättar att
det fanns människor i trakten under bronsåldern och den efterföljande
järnåldern. Bronsålderns gravrösen
placerades ofta på höjder i landskapet. Så här begravdes
troligen samhällets betydande personer. Samtidigt bekräftade gravarna
de efterlevandes ägoanspråk i bygden. Gravarnas former kunde variera
avsevärt under den förhistoriska tiden.
Stensättningar
hör oftast hemma i den senare delen av bronsåldern eller den äldre
järnåldern. Domarringar
brukar däremot kopplas samman med järnåldern och århundradena
kring Kristi födelse.
MEDELTIDEN
När kristendomen slutgiltigt tar över på våra breddgrader
sker det hand i hand med en framväxande statsbildning och kungamakt.
Socknar utkristalliseras och de tidigare kärnbygderna knyts allt närmare
varandra. Under äldre perioder utgjordes bosättningarna av ensamgårdar.
Mycket talar för att det är för 1000 år sedan vid vikingatidens
slut som de första, faktiska byarna växer fram. Under 1100-talet
byggs kyrkan i Fridlevstad. Administration, rättskipning samt politisk
och andlig vägledning knyts till socknens kyrkby. Från och med
nu begravs de döda i vigd jord på kyrkogården. Socknens och
häradets
vägar blir viktiga beståndsdelar i bygderna, och än idag
kan vissa äldre färdstråk skönjas i kulturlandskapet.
Uppgifter av 1600-talsprästen Bager talar om ett senmedeltida
kapell i Höryda by. Spåren skall ha försvunnit i samband
med 1560-talets Nordiska sjuårskrig. Hur uppgifterna stämmer överens
med verkligheten vet ingen nu levande människa. Inga lämningar finns
längre kvar ovan mark.
Namnet Höryda går åtminstone tillbaka till år 1583, då byn kallades för Hørrid. Ortnamnsforskare har velat förknippa detta namn med hör det vill säga 'lin', som sammanfogats med ryd, vilket betecknar en röjd yta. En mängd spår i kulturlandskapet kan härledas till just jordbrukets aktiviteter. Under 1800-talet skiftas markerna och utmarkerna koloniseras genom att torpare tar upp nya odlingslotter. Spår av torp och så kallad fossil åkermark kan tydligt studeras i skogarna runt Höryda. Röjningsrösen vittnar om den oerhörda möda som arbetet en gång krävt. Kolbottnar, lintorkar och en och annan kvarnlämning är andra brottstycken från det förindustriella samhällets vardag. För människorna var det ett liv där arbetsuppgifterna cykliskt återkom genom åren. Lämningarna från gårdagens människor finns kvar att studera. Namnen på generationer av brukare och invånare kan läsas i dokumenten. Ansvaret vilar på oss alla att levandegöra minnet av dessa människor.
SE FORNLÄMNINGARNA PÅ KARTAN!
